Om

Om Lena Nilsson textil återbruksdesigner

Om Lena Nilsson återbruksdesigner
I syatljén Antika Syfabriken tillverkas unika plagg av återbrukat, gammalt och nytt.

Jag älskar att inspirera och hjälpa andra att lyckas med sina textila återbruksprojekt.

Mitt namn är Lena Nilsson och jag är textil återbruksdesigner och sömmerska. Jag älskar att förmedla min passion för att återbruka kläder, garner och andra textila material.

Att skapa kläder till min Barbiedocka och hennes man Ken var de första projekten av återbruk som jag fick till. Dockorna fick fina kjolar och byxor som jag sydde av småbitar jag fick ta i mammas tyghylla. I tidig ålder lärde jag mig både sticka och virka till mina dockor så de fick fina stickade tröjor rätt så ovanliga färgkombinationer som jag gillade. Jag gillade skarpt att blanda färger och att se när ränderna växte fram medan jag stickade. Samma passion för färger och kombinationer har jag än idag.

Vid 12 års ålder började jag sy kläder till mig själv. Alldeles särskilt minns jag en svartvit-rutig mini-kjol av så kallat OP-mönstrat bomullstyg som jag sydde helt själv.. OP-mönstrat var “superinne” på 60-talet. Vanligen fick jag hålla mig till att sy av gamla kläder eller andra avlagda textilier, men den här gången var det så speciellt. Jag fick sy av ”köpes”! Ett annat tillfälle, som jag minns särskilt mycket, var när jag sydde en midi-lång kappa. Jag gjorde ett knallrött foder i kappan. Detta för att den skulle bli lite roligare än det grå ylletyg som min gamla släktings gamla avlagda dräkt hade. Ungdom som jag var så tyckte jag ju att grått var en supertråkig färg så jag gjorde det bästa av det som stod till buds.

Anor från den äldre generationen

Masin med gamla anor
Maskin med gamla anor

Bakåt i tiden så fanns det och finns än flera mycket duktiga och händiga kvinnor på båda sidorna i min släkt. En del av dom var väl ansedda sömmerskor som arbetade under mycket enkla förhållanden. Min egen mormor, till exempel, bodde i en ensligt belägen släktgård utan vare sig el eller rinnande vatten. Hon skötte sina kor, någon häst ibland och såklart hela barnhopen om 7 barn till vardags. Ibland kunde det komma någon annan kvinna till gården med tygpackor under armen och sina barn för att få kläder sydda till allihopa. Kvinnans betalade för sömnaden genom att hon skötte hela gården med alla barn och djur samtidigt som mormor sydde kläder.