Om

Om Lena Nilsson textil återbruksdesigner

Jag är Lena Nilsson – Sy PT, sömmerska och textil återbruksdesigner.

Jag älskar att förmedla min passion för allt roligt som finns att hitta på när det gäller att återbruka kläder, garner och andra textila material. Det roligaste jag vet är när jag kommer samman med andra människor som också älskar kreativ sömnad och för all del annan kreativ verksamhet. Därför sitter jag inte själv i min ateljé och skapar spännande kreationer utan bjuder in dig till allt detta roliga, kreativa och spännande.

Läs mer om mina Tjänster

Barbie
Dockan Barbie och Ann

Mina första kunder: Barbie, Ken och Ann

Att skapa kläder till min docka Barbie, hennes man Ken och lilla Ann var de första projekten av återbruk som jag fick till. Kläderna syddes av små tygbitar och stickningarna av garnrester som jag fick ta av från mammas lådor. I tidig ålder lärde jag mig både sticka och virka till mina dockor. De fick fina stickade tröjor med ofta rätt så ovanliga färgkombinationer egentligen. Jag gillade skarpt att blanda alla möjliga färger och att få se när ränderna växte fram medan jag stickade. Samma passion för färger och kombinationer finns kvar hos mig än idag.

Det är sådant och mycket annat som du får lära dig av mig. På så sätt vidareutvecklar du din egen personliga stil.

Hemsydda kläder till mig själv vid 12 års ålder

Vid 12 års ålder började jag sy kläder till mig själv. Alldeles särskilt minns jag en svartvit-rutig mini-kjol av så kallat OP-mönstrat bomullstyg som jag sydde helt själv.. OP-mönstrat var ”superinne” på 60-talet. Vanligen fick jag hålla mig till att sy av gamla kläder eller andra avlagda textilier, men den här gången var det så speciellt. Jag fick sy av ”köpes”! Ett annat tillfälle, som jag minns särskilt mycket, var när jag sydde en midi-lång kappa. Jag gjorde ett knallrött foder i kappan. Jag ville ha rött foder i kappan för att jag gillade egentligen inte det grå ylletyg som min gamla släktings gamla avlagda dräkt hade. Egentligen tyckte jag ju att grått var en supertråkig färg så jag gjorde det bästa av det som stod till buds.

Mina från den äldre generationen

Antik trampsymaskin med gamla anor

Bakåt i tiden så fanns det och det finns än idag flera mycket duktiga och händiga kvinnor på båda sidorna i min släkt. Från mina gamla anor fanns det väl ansedda sömmerskor som arbetade under mycket enkla förhållanden. Min egen mormor, till exempel, bodde i en ensligt belägen släktgård utan vare sig el eller rinnande vatten. Hon skötte sina kor, någon häst ibland och såklart hela barnhopen med 7 barn till vardags. Ibland kunde det komma någon kvinna från närliggande byar till gården. De kom tillsammans med alla sina barn och packorna med tyg under armen för att få kläder sydda till allihopa. Kvinnans betalning, för min mormors sömnad, var att hon skötte hela gården med alla barn och djur samtidigt som mormor sydde kläder.

Fick du just en spirande lust att sy igen? Fyll i dina uppgifter här nere så kommer ännu mer inspiration!