Glittrig balklänning sydd i vita toner
| |

Anita föddes med sy-intresse

Under intervjun med en kvinnas sy-intresse nyligen, fick jag ta del av en mycket spännande och brokig historia. Den generöst berättade historien började med de här orden:  ”- Det känns nästan som att jag föddes med att sy”. Min mormor var sömmerska, farmor var en stjärna på att väva och även en helt van återbrukerska av gamla kläder. Mamman var inte sämre än att hon också sydde kläder till husbehovs. När den här kvinnan; vi kan kalla henne Anita, var en liten flicka så var hon ofta tillsammans med farmor. Hos henne fick hon lära sig att väva. Än idag minns hon, drömmande, underbara stunder som de hade tillsammans vid de färggranna knapplådorna.

Kvinnan lär sig väva med sin farmor

Yrkeskarriären startade redan vid 8 års ålder…

Kvinnan Anitas yrkeskarriär startade egentligen redan vid 8 års ålder med att hon bestämde sig för att bli sy-fröken. Helt klart skulle hon bli textillärare! Men, det blev inte så. Nä, så som det många gånger är i livet så hamnade hon på lite avvägar från det beslutet.

Sy-intresse har funnits hela livet

Sy-intresset har legat i bakgrunden under hela Anitas liv. Redan som barn sydde hon mycket och blev ju tidigt riktigt duktig. Under mellanstadiet sydde hon, tro det eller ej, kavajer till några av sina klasskamrater. När Anita tänker tillbaka så känns det som att hon tog sig genom högstadiet med hjälp av de tre timmarna med syslöjd!

Om andra ämnen var tråkiga så kändes syslöjden jätterolig! Men det var alldeles för lite av det goda, tyckte Anita. Helt resolut tog med sig sina pågående syprojekt hem för att få sy mer. Ja, ni förstår ju vad som hände? Syfröken blev väldigt arg! När grundskolan till slut var över blev Anitas naturliga val textil inriktning till gymnasiet. Hon skulle ju bli textillärarinna. Men fröken Andersson, dåvarande lärarinna vid Konsumtionslinjen med textil inriktning, hade tyvärr en negativ inverkan på både Anitas och flera av hennes klasskamraters sy-intresse. Lektionerna var alldeles för petiga för att passa tjejerna. Tråckla, tråckla och åter tråckla var budskapet från fröken Andersson. Tvärt om tyckte Anita att det räckte med att nåla innan hon skulle sy! Hon mindes rebellkänslan väl. På grund av det och några andra skäl så kom hennes tidigare beslutade textila karriär av sig helt.  Just då i alla fall…

Yrke som textillärarinna

Hon blev frisör istället för textil-lärarinna

Så som det många gånger är i livet – det blir inte som man hade tänkt! Anita utbildade sig lite oväntat till frisör. Därefter drev hon framgångsrikt en frisörsalong tillsammans med en kollega i flera år. Det hårda jobbet som frisör slet dock ont på kroppen så hon tvingades att ge sig efter några år. Arbetsskada beviljades och därefter kom en lång period av sjukskrivningar, rehabiliteringar och arbetsprövningar. Under en av dessa praktikperioder hamnade hon på något som hon kallar sy- och pysselhörnan.  Hela Anitas sy-intresse blossade upp med full kraft igen! Lite förvånad, eller egentligen inte kände hon sig när hon tänkte efter. Det var ju så att Anita alltid har sytt, stickat, vävt och, och, och… ja, ni fattar! Hon har gjort något med sina händer hela tiden. Men det kändes inte riktigt på samma sätt ändå.

Sydde 1167 stycken klädesplagg på ett år!

Hon sydde ett helt utstyr till barnbalettgruppen
Flamencoklänningar i rött och vitt

I mitten av 90-talet kom Anita en praktikplats på en dans- och balettskola där hon senare jobbade halvtid. Arbetsuppgifterna som fanns när hon började där drog mer och mer mot att sy dessa underbara scen- och balettkläder. Hon älskade det och allt eskalerade mer och mer… Hon klarade inte att säga nej! Som mest (och även som värst) räknade Anita till att hon hade sytt 1167 stycken klädesplagg på ett år!!… Allt slutade med att hon brände ut sig helt.

Livet går vidare men hennes sy-intresse består…

Men lusten att sy har inte gått att bränna bort så Anita syr och stickar oförtrutet. Numera har hon fått sjukpension och syr av hjärtats lust. Hon syr allt möjligt med ständigt spirande inspiration. Anita är mycket road av att sy med textilt återbruk till både barnbarn och sig själv. Lusten att sy går inte att bränna bort. Däremot kan hon känna att hon saknar det sociala med arbetskamrater. Hennes önskan är nu att kunna gå någonstans för att sy tillsammans med andra. För hon känner absolut att hon fortfarande är hungrig och nyfiken på att lära sig mer om sömnad!

Textilt återbruk från tröja till barntröja

 

Dela sömnadsinspiration och textilt återbruk till dina vänner😘!

Similar Posts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *