Detta projekt med att sy en kjol av slipsar har en lång historia bakom sig. Men slutdelen är den mest spännande och oväntade…

Det hela började för några år sedan. jag fick en hel ”konsum-kaasche” (= plastkasse från mataffären) med begagnade och utrensade slipsar av min svåger. Vid den första anblicken ner i ”kaaschen” såg jag att de flesta slipsarna passade ihop bra färgmässigt. Ideérna började genast snurra runt i mitt huvud…hmm. Skulle jag sy en kjol av slipsar eller skulle de bli fina till en långklänning kanske? Jaaa, varför inte? Absolut, jag syr en långklänning av detta härliga, lyxiga och återbrukade siden-materialet!

Hur syr man då en långklänning av begagnade slipsar?

Ja, den som visste det… och just den känslan att inte veta är ju det som skrämmer, kittlar och inspirerar mig samtidigt! En riktig utmaning… det gillar jag!

Jag började med att lägga upp alla slipsarna på ett bord för att kunna matcha och färgkoordinera dom så att det skulle bli snyggt. Åsså behövde jag göra en grov bedömning av hur många slipsar som skulle behövas för att räcka till runt om mig. Och japp, jag hade tur… slipsmaterialet verkade räcka till mitt långklänningsprojekt.

Sen blev det göra, göra…innan jag kunde sy en kjol av slipsar

Varje gång när du fantiserar ihop ett nytt sy-projekt dyker det upp en del förberedelser innan du kan riva igång. Det är lätt att glömma bort dessa. Eller rättare sagt; det är ju egentligen så att man har ingen aning om vad man har framför sig. Precis som många andra gånger med textilt återbruk handlade det om att sprätta upp alla sömmar, krafsa bort alla lösa trådar och stryka ut allt material. Det tog en del tid kan jag säga… faktiskt mer än jag hade räknat med. Äntligen var det dags att sy ihop alla slipsarna till en tunnel. För att jag skulle komma mig i och prova klänningen så tråcklade jag tillfälligt fast en lång dragkedja. Målet som jag hade med första provningen var att grovklippa hål där armarna skulle komma ut. det var det enda sättet som jag kunde komma på för att kunna nåla ihop axlarna.

Det sket sig – jag klippte fel!

Ibland händer det riktigt dåliga saker och det här var en sån gång… jag klippte sönder för ärmhålen på helt fel ställen!

Har du hört sagan om Mästerskräddaren?

Om inte så kommer den här:

Mäster Skräddare
Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en bit tyg. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, sade han och bockade sig. 
- Goddag, goddag, sade skräddaren där han satt på bordet och sydde med benen i kors. 
- Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget?, frågade den lille mannen. 
- Det går bra, sade skräddaren. 
- När blir den färdig? 
- På lördag. 
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare. 
Och så gick den lille mannen. 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig? 
- Ack nej. 
- Är den inte färdig? Varför det då? 
- Ack jo, det bidde ingen rock. 
- Jaså, bidde det ingen rock? Vad bidde det då? 
- Det bidde ett par byxor. 
- Jaså, bidde det ett par byxor? När blir de färdiga? 
- På lördag. 
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare. 
Och så gick den lille mannen. 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdiga? 
- Ack nej. 
- Är de inte färdiga? Varför då? 
- Ack jo, det bidde inga byxor. 
- Jaså, bidde det inga byxor? Vad bidde det då? 
- Det bidde en väst. 
- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig? 
- På lördag. 
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare. 
Och så gick den lille mannen. 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig? 
- Ack nej. 
- Är den inte färdig? Varför då? 
- Ack jo, det bidde ingen väst. 
- Jaså, bidde det ingen väst? Vad bidde det då? 
- Det bidde ett par vantar. 
- Jaså, bidde det ett par vantar? När blir de färdiga? 
- På lördag. 
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare. 
Och så gick den lille mannen. 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga? 
- Ack nej. 
- Är de inte färdiga? Varför då? 
- Ack jo, det bidde inga vantar. 
- Bidde det inga vantar? Vad bidde det då? 
- Det bidde ingenting. 
- Jaså, bidde det ingenting? Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare. 
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen. 
 
Folksaga från Sverige

Ni förstår väl min känsla?

Efter att mitt slips-projekt hade legat till sig säkert ett år fick jag ett nytt ryck igen! I min saga om Mästerskräddaren så bestämde jag mig för att klippa bort hela den förstörda överdelen. Det ”bidde” lagom material till en vadlång kjol istället…Visst kändes det lite surt att släppa ursprungsidén men vad skulle jag göra? Bara att gilla läget… Klippt är klippt, eller hur?

Sy en kjol av slipsar – slutförandet…Voilá!

Slutet gott, allting gott! efter att ha vändsytt nederkanten med foder och sytt i en bred resår upptill i midjan så blev min fina kjol äntligen klar.

Slipskjolen var med på min examen i Stockholm…

Under senhösten 2021 var jag uttagen som en av 50 deltagare i ”WeStart inkubationsprogram” för svenska kvinnliga entreprenörer. Programmets syfte var, med Googles Digitalakademin som huvudaktör, att öka våra kunskaper om digitalisering. Jag är djupt tacksam över alla nya kunskaper som jag fick ta del av från våra fantastiska lärare och föreläsare under denna period. det hela avslutades med diplom och en hejdundrande examen på Internetstiftelsen i Stockholm.

Det var självklart för mig att ha min egentillverkade kjol som jag hade sytt av återbrukade slipsar på den festen. Textilt återbruk och kreativ sömnad är ju mitt gebit!

Vid pennan

Lena Nilsson